Vykort från Mallorca
Dag 10
Jag har blivit fråntagen min krona!
“-Bomber och granater!” som kapten Haddock skulle ha sagt, jag har tappat min första plats på wandrer.earths lista över mest cyklade kilometer på Mallorca (se bild). Jag har sedan förra året innehaft förstaplatsen med 13,66%/1247 poäng av alla vägkilometer men nu har jag blivit detroniserad av Frank Rosner som har gått om mig med totalt 13,77%/1257 poäng. Nu är det krig!
Med hjälp av karta, dator och gps skred jag till verket med att göra en runda som skulle innehålla så många “ocyklade” kilometer som möjligt. Efter gårdagens tur uppe i bergen så passar det bra med en runda på La Pla igen. När jag var klar så var jag ganska nöjd med resultatet.
Dagens lite galna runda börjar med att testa ännu ett sätt att komma ut ifrån Palma. För några år sedan såg jag att Michal Kwiatkowski tog denna väg. Cyklar Sineuvägen nästan fram till backen men tar där av åt vänster in i ett bostadsområde med stora, fina hus men samtidigt en hel del tomma och skräpiga tomter. Vägen lutar snart väldigt brant uppåt och jag inser att denna väg passar mycket bättre för en före detta världsmästare än en njutningscyklist. Jag får gå ner på min lättaste växel och lida till jag kommer upp.
När jag ser utsikten över palmabukten så förstår jag varför det har byggts så stora fina hus här. Cyklar vidare till Portol och tar där vägen mot Santa Maria men svänger sedan åt höger på Ma-3020 mot Senchelles. Det är en bred och fin väg med en härligt bred vägren. Dessutom så har jag en kraftig medvind så nästan utan ansträngning seglar jag fram över slätten i 35 knyck.
Precis före Senchelles svänger jag åt vänster tvärs över vinfälten till Binissalem. Ma-13A är en väg som man ibland måste cykla men som inte är så rolig för det är tät trafik men till min glädje kan jag se att det har byggts en bred vägren som har fått en fin asfaltsbeläggning.
Svänger vänster upp mot Lloseta för att bocka av Ma-2111A som jag inte har cyklat förut. Tar därefter en fin cami in till Inca. Sätter kurs mot Sineu men svänger in på Cami vell de Muro efter några kilometer. Den lite större vägen till Llubi är “ocyklad” och en väldigt fin upplevelse i varje fall med en söndags ringa trafik. Nu har jag cyklat i nästan tre timmar och med mitt favoritkaffé Acustic i Llubi på så nära håll så cyklar jag naturligtvis dit.
Är faktiskt lite hungrig idag så jag beställer en hamburgare med pommes för att vara säker på att orka hem. Tar samma väg som häromdagen till Sineu och på vägen får jag se att antal fina, svarta mallorkinska grisar som bökar förnöjt i en hage.
Tornet på kyrkan i Sineu syns på långt håll och jag cyklar runt staden för att komma ut på vägen till Sant Joan och vidare mot Montuiri. Jag har nu fått en kraftig motvind och förmiddagens känsla av att kunna “cykla hur fort som helst” avbyts av “hur långsamt kan man cykla igentligen”. Backen mot Montuiri är tuff, riktigt tuff för vinden pressas samman i sänkan där vägen går.
Många av Mallorcas camier är dåligt utmärkta på en del kartor eller är de felaktigt markerade som grusväg när de inte är det. Från Montuiri så skulle jag testa om det gick att ta sig fram på Randabergens sydostsida. Det fanns en väg men jag visste inte vilket underlag som den hade. I början var det asfalt och därefter blev det en fin grusväg, det går bra det här sa jag till mig själv snart blir det asfalt igen. Men grusvägen avlöses inte av asfalt utan mer som vass sten fastsatt i hård lera. Nu, fick jag ta det försiktigt, här nere är stenen väldigt vass och kan lätt skära sönder ett cykeldäck. Efter ett tag gick det inte att cykla längre. Ska jag vända 4-5k eller fortsätta? Jag visste att om man cyklar nerför Randabergens sydost sida så kommer man fram till en fin asfaltsväg men hur långt hade jag dit? Just som jag var på väg att ge upp och vända tillbaka så blev det tack och lov en väldigt smal men fin asfaltsväg igen. Jag har nu Randabergen som skydd för vinden och kan cykla snabbt fram till Llucmajor.
“Hängmattan” Ma-19A är spikrak och vinden kommer rakt framifrån, jag måste gå ner i bocken på styret för att överhuvudtaget komma fram. Det är skönt att komma ner från backen och ta vänster mot S’Arenal och hotellet.
Årets längsta runda tidsmässigt 5:12 och 112k men då fick jag gå en bit också. 42 nya kilometrar i fighten mot Frank!

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar