Lanzarote 2017 dag 7. Teguize-Famara

Från min semester på Lanzarote 2017-02-09 tidigare publicerat på Facebook.

Det är något lite stolt och majestätiskt över byn Teguise som ligger högt nästan mitt på ön precis där den norra bergskedjan börjar. En gång i världen var den Lanzarotes huvudstad, i vatten där pirater härjade friskt var det lämpligt att ha huvudstaden på behörigt avstånd från havet. Byn är lätt att känna igen på sitt höga klocktorn.

Det har tagit mig ungefär två timmar att cykla hit från öns sydspets, Playa Blanca där jag bor. Vinden är den tuffaste på hela veckan och jag är verkligen glad att jag valde mina hjul med låg fälg det hade varit jobbigt att hålla rak kurs med mina "finhjul" med höga fälgar . En bit av vägen har jag cyklat tillsammans med ett tyskt par som liksom jag var glada för lite sällskap och att kunna turas om att dra i motvinden.

Mitt mål för träningen idag är att efter gårdagens vilodag få till ett, iallafall för till ett för årstiden långt distanspass på mellan 4 och 5 timmar i effektiv cykeltid; pulsen ska jag försöka hålla under 80% av max och medelpulsen ska hamna runt 70%; det är ganska många höjdmeter över 1200 men jag hoppas att jag kan hålla effekten på mellan 160-170 watt.

Idag ska jag besöka mitt absoluta favoritställe att fika på, Jonnie Bakes som ligger nästan i centrum av byn. Det drivs av två kanadensare som bakar allt själva, goda pajer, tårtor och smörgåsar. Jag kommer in och det är en ganska liten, mysig lokal med bara 10-15 platser med många roliga slags möbler; ett par frisörstolar, en massa små pallar och "antika" bord. Allt är väldigt fräscht och matchas av de målade vägarna som på ett konstnärligt kul sätt informerar om sortiment och priser. Den tuffa motvinden har gjort mig riktigt hungrig och jag beställer en stor kaffe, en varm foccacia med skinka och tomat och en cola för törsten. Sitter i en halvtimme och hör på hur innehavarna smågnabbas sinsemellan och med de många stammisarna som kommer och köper fika, mycket trevligt.

Styrkt av denna utmärkta fika cyklar jag tillbaka ut genom byn igen och precis i slutet av byn så finns det ett mycket märkligt hus som har otaliga skulpturer, figurer och andra "pryttlar" i trädgården. Många figurer har fått kläder, hattar, smycken, tidningar, handväskor eller annan rekvisita; det finns många gamla datorskärmar sedan länge uttjänta som av en för mig outgrundlig anledning också står där emellan figurerna. Hela trädgården känns både rolig och lite voodoospöklik. Jag måste försöka kontrollera vad detta är för något.* Det är en konstnär som heter José Garcia Martin som har skapat denna trädgård, läs på länken nedan för information. 

https://outsider-environments.blogspot.se/2016/03/jose-garcia-martin-jardin-de.html

Det är några kilometers nedförsbacke ner till rondellen där jag återigen ska vända norrut för att cykla till Famarastranden, som är surfarnas favoritställe på ön. Höger i rondellen och vinden träffar mig med full kraft igen, kanske lite mer då de höga bergen till höger om mig pressar vinden från atlanten ner genom dalen. Det blir till att krypa ihop och försöka att inte tänka på hur jobbigt det är.

När jag till slut kommer fram till strandlinjen så känns det lite som hemma i Halmstad med sanddyner och strandråg. Jag hade hoppats att få se några som surfade men det är rödflagg på stranden och höga vågor så hela stranden är alldeles vit av skum. Cyklar genom den lilla byn och det känns verkligen att detta är surfarnas stad även om de idag istället sitter på alla kaféer och fikar.

Vinden fortsätter att spela mig spratt för samtidigt som jag cyklar så vrider den från nordnordväst till nästan väst och jag får i princip mot och sida mot större delen av dagen.

När jag har klättrat över Eldsbergen för tredje gången denna vecka och har cyklat i närmare fyra timmar så tycker jag ändå att benen känns ganska bra och jag bestämmer mig för att cykla en liten sväng runt El Golfo igen. Denna vägen är så rolig att cykla på och det gäller att passa på då detta är det sista passet i korta cykelbyxor på ett bra tag.

När jag har passerat den sista backen för veckan så står det någon slags trafikvakt mitt ute i ingenstans, konstigt. Några kilometer senare får detta sin förklaring då det står en bil gömd under ett bilkapell tillsammans med en annan bil som har en stor kamera monterad på en ställning framför motorhuven. Det är tydligen någon biltillverkare som ska filma reklamfilm till sin nya modell och det vill säkert inte ha någon cyklist som kommer i vägen när deras nya modell ska åka fram längs havet på den underbart kuperade och kurviga vägen vid Los Hervideros, eller är det industrispionage som de är oroliga för?

Lite längre fram så cyklar jag om några "handcyklare" i en uppförsbacke, det ser verkligen jättejobbigt ut att veva sig fram med armarna. Precis när jag har kommit om så blir det nedförsbacke igen och de försöker komma ikapp mig men jag kuggar i några tunga växlar och lämnar dem bakom mig för gott.

Jag rullar sedan in på hotellet efter 112k, 4:47 i tid, pulssnitt 69% av max och effekt 182 watt i snitt. Det känns mycket bra, gårdagens vilodag gjorde susen och det känns bra att ligga såpass långt framme med träningen att jag i februari kan cykla nästan fem timmar på två flaskor saft, två cola, en kaffe och en stor focaccia. Uthålligheten finns där nu ska jag finslipa formen till träningslägret på Mallorca om två månader.

Lanzarote 2017 dag 6. Vilodag 

Från min semester på Lanzarote 2017-02-08 tidigare publicerat på Facebook.

Va! Ingen cykling, är han sjuk?! Nej, nej mina vänner. Det är bara en taktiskt väderdisposition.

Vaknade imorse och trots 52 i puls samt humörets på topp, så gjorde benen ont redan i viloläge, dags för en vilodag med andra ord.

När dessutom väderprognosen visade sol idag och moln imorgon så bestämde jag mig kvickt för att slappa hela dagen, vila och cykla ett extra tufft pass på torsdag.

I min nya karriär som amfibie gjorde jag inte mindre än två dyk idag och det blev faktiskt några ok bilder.

Imorgon blir det en långtur på cykeln igen!

Lanzarote 2017 dag 5. Tinajo. 

Från min semester på Lanzarote 2017-02-07 tidigare publicerat på Facebook.

Det bästa med att cykla själv är att man får tid att tänka ostört. Helst så skulle jag ju vilja att det vore tankar och idéer som Faidros skulle kunna ha tänkt, berättarjaget i en av mina favoritböcker "Zen och konsten att sköta en motorcykel", men tyvärr så får ni hålla till godo med mina små "chautauquas" det ord för funderingar som författaren Robert Pirsig använder i boken. Det är säkert många som har sett denna väldigt populära bok och inte har läst den bara för att de inte är intresserade av motorcyklar men egentligen handlar den inte alls om motorcyklar utan om "kvalitet" och hur vi kan avgöra vad som är kvalitet och inte. Det finns få dagar som jag inte någon gång under dagen funderar på denna bok. Läs den om du inte har gjort det! Ja, jag vet jag har semester men.....

Tyvärr så har ju inte Faidros kommit till den allra mest "visa" insikten, denna att cykeln är det fulländade transportmedlet. Okey, jag förstår att var och en blir salig på sin fason men häng med mig lite på min tankeresa.

När du cyklar är du en del av landskapet, det är inte som om du åker bil och förflyttar din lilla "glaskupa" av luft, komfort och värme. På cykeln så känner du alla dofter, känner vinden med din kropp, solen i ditt ansikte, du har en direkt kontakt med din omgivning. Visst, med en motorcykel så kan du till viss del känna detta men samtidigt så gör motorn att din framfart påverkar allt runtikring ganska mycket. På cykeln så är du nästan ljudlös och du själv är motor; dina ben, rygg, hjärta och lungor skapar kraften som gör att du kommer framåt. Efteråt så kan du "känna" landskapet i din kropp hur dagens cykeltur och terräng har varit.

Uga

Jag är på väg in i vindistriktet La Geria igen; som vanligt är jag så förundrad att det kan växa vinrankor nere i dessa torra gropar. Det har tagit ungefär en timme att cykla hitupp från Playa Blanca. Det är en kraftig motvind och trots att jag inte ligger på latsidan så går det långsamt bara lite drygt 20 k/h. Det är vid dessa tillfällen det är så skönt att ha en wattmätare så att man kan se att träningen sker med den intensitet som jag har bestämt. Idag ska jag cykla distans någonstans mellan tre och fyra timmar, försöka hålla pulsen under 80% av max, få en medelpuls på ca 70% och hålla 170-180 w i genomsnitt. Det man kan mäta vet man något om; jag måste erkänna att jag gillar att siffror och försöker använda dem för förbättra min träning så att jag kan utvecklas.

Jag har cyklat denna vägen en gång förut under veckan men då från det andra hållet. Den här och vägen genom Timanfaya nationalparken är "cyklistvägar" och stora tavlor begränsar hastigheten för bilar till 40 k/h och de ska även köra om med 1,5 m lucka till cyklisterna. Det är många ute och cyklar idag, skönt att se att många har insett hur bra det är att cykla. Strax kommer jag fram till avtagsvägen till Mancha Blanca, idag har jag inte bestämt tur i förväg utan bestämmer lite efterhand hur det känns. Det känns riktigt bra och jag struntar att ta den kortare turen om Mancha Blanca och fortsätter vägen rakt fram till La Florida och Mozaga.

Ett litet kapell inne i vindistriktet La Geria.

En av de stora vingårdarna. 

  

Jag kommer fram till en vägkorsning där det finns en stor skulptur som heter "Monumento al camposino" skapat av Cesar Manrique, öns stora konstnär. Detta monument är skapat för att hedra Lanzarotes bönder som trots svåra förhållanden lyckas skapa mat och dryck på denna torra plats. Skulpturen är gjord av gamla vattentankar (!) säkert något som är mycket viktigt här.

I rondellen svänger jag västerut och får cykla på den kanske tråkigaste vägen på hela Lanzarote, då den är smal och ganska hårt trafikerad. Jag cyklar igenom Tao och Tigua och därefter så blir vägen lite bredare och jag har en fin vägren för mig själv.

Plastförpackade "godsaker", detta ställe kommer inte att få besök av Fikakungen igen!

Kommer fram till Tinajo, öns längsta by den är flera kilometer lång, och då det har gått två timmar börjar Fikakungen leta efter ett lämpligt ställe. Cyklar förbi några men de ser inte så roliga ut, så stannar jag först på det fjärde stället. Går in och beställer kaffe, cola och undrar vad de har för gott? Den unga mannen bakom disken tar då fram en bricka med plastförpackade kakor. Inget bra ställe men nu vet jag det, det blir inget mer besök av Fikakungen här. Fikar och snackar lite med ett par från Bath i England vid bordet bredvid som är på Lanzarote för första gången.

Mittemot kaféet så finns Tinajos teater, den ser verkligen pittoreskt ut och jag tar ett par kort innan jag cyklar ut ur Tinajo mot Mancha Blanca. Det är lätt klättring hela vägen men jag börjar bli van, det finns väldigt få "lätta" kilometer på Lanzarote.

Början till skog på Lanzarote?

Timanfaya - Eldsbergen norrifrån.

Nu kommer jag in i "Eldsbergen" norrifrån och det är den lättare vägen, inte den långa slakmota som när man kommer söderifrån. Efter vägspärren in till centrum av parken kommer det en ganska brant backe som gör att jag kommer upp i "passet".

Nu har jag flera kilometer spikrak "bergochdalbana" fram till Yaiza. Med vinden i ryggen och denna härliga backe så går det fort. Ni som brukar cykla med mig vet att jag är mycket försiktig och ni får INTE berätta detta för min mamma, capice; men idag slog jag nytt hastighetsrekord med 76 k/h nerför där. Idag så var det ingen som körde om mig!

Efter 3,5 timme och 84k så var jag vid hotellet igen. Snittpuls 67% (lite lågt) och snittwatt 179 (riktigt bra). Medelhastigheten till fikan var 21 k/h med 179 watt i snitt och samma hem var 31 k/h med lika många watt, där ser man hur vinden påverkar.

Jag börjar bli ett riktigt blötdjur, undrar när simhud och gälar ska börja komma? För visst blev det ett snorkelpass idag också :-)! Badat 4 ggr på 5 dagar! Tänk jag börjar ju nästan bli som de flesta andra här på hotellet som åker hit och badar!, det är ju cykla man ska göra här!

Två dagar kvar nu gäller det att samla kraft inför spurten!

Statistik

Lite afterbike snacks.

Jag har cyklat långt idag behöver afterbikesnacksefterrätt!