Cykelfika

Lanzarote 2017 dag 5. Tinajo.

Från min semester på Lanzarote 2017-02-07 tidigare publicerat på Facebook.

Det bästa med att cykla själv är att man får tid att tänka ostört. Helst så skulle jag ju vilja att det vore tankar och idéer som Faidros skulle kunna ha tänkt, berättarjaget i en av mina favoritböcker "Zen och konsten att sköta en motorcykel", men tyvärr så får ni hålla till godo med mina små "chautauquas" det ord för funderingar som författaren Robert Pirsig använder i boken. Det är säkert många som har sett denna väldigt populära bok och inte har läst den bara för att de inte är intresserade av motorcyklar men egentligen handlar den inte alls om motorcyklar utan om "kvalitet" och hur vi kan avgöra vad som är kvalitet och inte. Det finns få dagar som jag inte någon gång under dagen funderar på denna bok. Läs den om du inte har gjort det! Ja, jag vet jag har semester men.....

Tyvärr så har ju inte Faidros kommit till den allra mest "visa" insikten, denna att cykeln är det fulländade transportmedlet. Okey, jag förstår att var och en blir salig på sin fason men häng med mig lite på min tankeresa.

När du cyklar är du en del av landskapet, det är inte som om du åker bil och förflyttar din lilla "glaskupa" av luft, komfort och värme. På cykeln så känner du alla dofter, känner vinden med din kropp, solen i ditt ansikte, du har en direkt kontakt med din omgivning. Visst, med en motorcykel så kan du till viss del känna detta men samtidigt så gör motorn att din framfart påverkar allt runtikring ganska mycket. På cykeln så är du nästan ljudlös och du själv är motor; dina ben, rygg, hjärta och lungor skapar kraften som gör att du kommer framåt. Efteråt så kan du "känna" landskapet i din kropp hur dagens cykeltur och terräng har varit.

Uga

Jag är på väg in i vindistriktet La Geria igen; som vanligt är jag så förundrad att det kan växa vinrankor nere i dessa torra gropar. Det har tagit ungefär en timme att cykla hitupp från Playa Blanca. Det är en kraftig motvind och trots att jag inte ligger på latsidan så går det långsamt bara lite drygt 20 k/h. Det är vid dessa tillfällen det är så skönt att ha en wattmätare så att man kan se att träningen sker med den intensitet som jag har bestämt. Idag ska jag cykla distans någonstans mellan tre och fyra timmar, försöka hålla pulsen under 80% av max, få en medelpuls på ca 70% och hålla 170-180 w i genomsnitt. Det man kan mäta vet man något om; jag måste erkänna att jag gillar att siffror och försöker använda dem för förbättra min träning så att jag kan utvecklas.

Jag har cyklat denna vägen en gång förut under veckan men då från det andra hållet. Den här och vägen genom Timanfaya nationalparken är "cyklistvägar" och stora tavlor begränsar hastigheten för bilar till 40 k/h och de ska även köra om med 1,5 m lucka till cyklisterna. Det är många ute och cyklar idag, skönt att se att många har insett hur bra det är att cykla. Strax kommer jag fram till avtagsvägen till Mancha Blanca, idag har jag inte bestämt tur i förväg utan bestämmer lite efterhand hur det känns. Det känns riktigt bra och jag struntar att ta den kortare turen om Mancha Blanca och fortsätter vägen rakt fram till La Florida och Mozaga.

Ett litet kapell inne i vindistriktet La Geria.

En av de stora vingårdarna.

Jag kommer fram till en vägkorsning där det finns en stor skulptur som heter "Monumento al camposino" skapat av Cesar Manrique, öns stora konstnär. Detta monument är skapat för att hedra Lanzarotes bönder som trots svåra förhållanden lyckas skapa mat och dryck på denna torra plats. Skulpturen är gjord av gamla vattentankar (!) säkert något som är mycket viktigt här.

I rondellen svänger jag västerut och får cykla på den kanske tråkigaste vägen på hela Lanzarote, då den är smal och ganska hårt trafikerad. Jag cyklar igenom Tao och Tigua och därefter så blir vägen lite bredare och jag har en fin vägren för mig själv.

Plastförpackade "godsaker", detta ställe kommer inte att få besök av Fikakungen igen!

Kommer fram till Tinajo, öns längsta by den är flera kilometer lång, och då det har gått två timmar börjar Fikakungen leta efter ett lämpligt ställe. Cyklar förbi några men de ser inte så roliga ut, så stannar jag först på det fjärde stället. Går in och beställer kaffe, cola och undrar vad de har för gott? Den unga mannen bakom disken tar då fram en bricka med plastförpackade kakor. Inget bra ställe men nu vet jag det, det blir inget mer besök av Fikakungen här. Fikar och snackar lite med ett par från Bath i England vid bordet bredvid som är på Lanzarote för första gången.

Mittemot kaféet så finns Tinajos teater, den ser verkligen pittoreskt ut och jag tar ett par kort innan jag cyklar ut ur Tinajo mot Mancha Blanca. Det är lätt klättring hela vägen men jag börjar bli van, det finns väldigt få "lätta" kilometer på Lanzarote.

Början till skog på Lanzarote?

Timanfaya - Eldsbergen norrifrån.

Nu kommer jag in i "Eldsbergen" norrifrån och det är den lättare vägen, inte den långa slakmota som när man kommer söderifrån. Efter vägspärren in till centrum av parken kommer det en ganska brant backe som gör att jag kommer upp i "passet".

Nu har jag flera kilometer spikrak "bergochdalbana" fram till Yaiza. Med vinden i ryggen och denna härliga backe så går det fort. Ni som brukar cykla med mig vet att jag är mycket försiktig och ni får INTE berätta detta för min mamma, capice; men idag slog jag nytt hastighetsrekord med 76 k/h nerför där. Idag så var det ingen som körde om mig!

Efter 3,5 timme och 84k så var jag vid hotellet igen. Snittpuls 67% (lite lågt) och snittwatt 179 (riktigt bra). Medelhastigheten till fikan var 21 k/h med 179 watt i snitt och samma hem var 31 k/h med lika många watt, där ser man hur vinden påverkar.

Jag börjar bli ett riktigt blötdjur, undrar när simhud och gälar ska börja komma? För visst blev det ett snorkelpass idag också

:-)! Badat 4 ggr på 5 dagar! Tänk jag börjar ju nästan bli som de flesta andra här på hotellet som åker hit och badar!, det är ju cykla man ska göra här!

Två dagar kvar nu gäller det att samla kraft inför spurten!