Cykelfika

Lanzarote 2017 dag 4. Femes - the hard way.

Från min semester på Lanzarote 2017-02-06 tidigare publicerat på Facebook.

Den tuffaste backe jag har cyklat!

Vaknar och inser att jag åt alldeles för mycket igår kväll. Två omgångar med tapas som var och en hade varit nog som kvällsmat, sedan toppad med en entrecote OCH efterrätt. Känner mig slö och inte alls 100%. Dagens pulskoll visar 52 slag, helt ok. Har svårt att komma ur sängen och först när städerskan försiktigt "Holaar!" och undrar om hon kan städa, masar jag iväg till frukosten.

Idag lyssnar jag på kroppen och hastar inte iväg utan äter lugnt frukost, fixar lite med alla träningsgrejor (det blir mycket tvätt med cykling varje dag), förmiddagsfikar och först 11:30 sticker jag ut på cykeln idag ska det bli ett kort och hårt pass.

Precis norr om Playa Blanca ligger Femes, en liten bergsby, man kan ta sig upp dit från norr eller söder. Häromdagen cyklade jag den enklare vägen från norr och idag ska jag ta Lanzarotes brantaste backe, vägen söderifrån.

Dit upp ska jag! Femes.

Cyklar norrut på "gamla vägen" till Salinas de Janubio, en stor anläggning som utvinner salt från havsvatten. I stora bassänger torkas salt ut ur vattnet, det ser inte sådär jätteaptitligt ut men det blir gott salt, jag har provat det.

I Casas de Hoyas svänger jag österut under den "nya vägen" och klättringen upp till Las Brenas börjar, det är en tre kilometer lång backe som har en snittlutning på 6%. Det tar några minuter men sedan är pulsen uppe på 85% av max och benen trycker ut ungefär 220-230 watt, det känns riktigt bra.

Det är inte mycket trafik och det ligger massor med små ödlor ute på vägen som överaskas när jag relativt tyst cyklar förbi, snabbt som ögat rusar de in i skydd vid sidan av vägen. Efter ungefär halva backen kommer jag upp till Las Brenas och genom byn så är det inte fullt så brant när vägen går lite i kringelikrokar där. Efter byn så blir det brantare upp mot 7% och jag får använda min "farmorsväxel" för första gången, ju högre upp jag kommer desto mer motvind får jag, det är inte bara backen jag får fightas mot idag. Det känns skönt när jag efter 17 minuter är uppe för denna första backe och kan återhämta mig ner mot rondellen där nästa backe börjar.

Till vänster om mig så är bergssidan alldeles röd, det måste finnas mycket järn i detta berg. Cyklar ner mot rondellen, där jag stannar snabbt och tar ett par kort av backen upp mot Femes, bara 800 meter men med en snittlutning på 13%.

Nu gäller det! Fokusera och inte gå för hårt i början, backen är som brantast de sista 200 metrarna. Jag växlar direkt ner till min lättaste växel och försöker slappna av och cykla effektivt. Himmel och pannkaka så brant det är! Jag har bara kommit några hundra meter och pulsen är redan uppe på 90%, benen skriker och svetten fullkomligt sprutar. Klarar jag av detta? Slår rask bort dessa tankar, "-Kom igen det är bara några hundra meter inte kilometer!"

Det är svårt att hålla en rak linje när man cyklar när det är så brant och naturligtvis är det många bilar som vill köra om just nu när jag cyklar. Jag placerar mig lite längre ut än jag normalt cyklar bara för att bilisterna inte ska frestas att köra om samtidigt som de får möte, vägen är smal och till höger om mig är det brant. Jag följer vägen till höger i en serpentin och här blir det som brantast 17% i 30 meter, jag får spänna hela kroppen och ta spjärn mot styret för att benen ska kunna orka trycka ut kraften i pedalerna. Plötsligt så stegrar sig cykeln och framhjulet tappar ett ögonblick kontakten mot asfalten, det är så brant att jag måste ställa mig upp och riktigt trycka ner cykeln så att bägge hjulen är i kontakt med asfalten. Det går riktigt sakta, kanske det skulle gå snabbare att gå, "-skit tänk inte så du är snart uppe". Ser den sista svängen precis före restaurangen och det känns så bra att komma upp.

Visst har jag cyklat tuffa backar som är betydligt längre på Mallorca, Sa Calobra och Puig Major till exempel, men detta är absolut den brantaste jag cyklat.

Lite efter toppen stannar jag snabbt och fyller på med lite vatten och återhämtar mig lite. Sedan har jag nedförsbacke hela vägen till Yaiza, vilken kontrast det blir efter att ha cyklat så långsamt så går det så fort, men jag är mycket försiktig.

Jag har vinden i ryggen när jag cyklar mot Los Hervideros för andra gången under denna resa, men det är verkligen en underbar väg att cykla på så det gör jag gärna. Los Hervideros är platsen där lavan rann ner i havet efter det senaste vulkanutbrottet och det är verkligen en spektakulär kuststräcka. Bränningarna slår hårt mot kusten och i den hårda vinden så kommer det små, små droppar av vatten som skönt kyler av mig när jag trampar fram.

Återigen kommer jag fram till Salinas de Janubio och jag kör förbi fyra som handcyklar, de ligger ner på en låg trehjuling samtidigt som de kommer fram genom att veva och styra med händerna. De har de lampor och höga vimplar för att de ska synas. Jag avundas verkligen inte dem att nästan ligga nere på vägen bland alla bilar.

Sista kilometrarna mot Playa Blanca försöker jag cykla fort men på toppen av varje liten kulle på den böljande vägen så "nyper" det är låren, de har fått jobba ordentligt idag.

Det är härligt varmt när jag kommer till hotellet och det blir en snorklingstur innan jag attackerar all-inclusive bufféns stora lunchutbud.