Lanzarote 2017 dag 7. Teguize-Famara

Från min semester på Lanzarote 2017-02-09 tidigare publicerat på Facebook.

Det är något lite stolt och majestätiskt över byn Teguise som ligger högt nästan mitt på ön precis där den norra bergskedjan börjar. En gång i världen var den Lanzarotes huvudstad, i vatten där pirater härjade friskt var det lämpligt att ha huvudstaden på behörigt avstånd från havet. Byn är lätt att känna igen på sitt höga klocktorn.

Det har tagit mig ungefär två timmar att cykla hit från öns sydspets, Playa Blanca där jag bor. Vinden är den tuffaste på hela veckan och jag är verkligen glad att jag valde mina hjul med låg fälg det hade varit jobbigt att hålla rak kurs med mina "finhjul" med höga fälgar . En bit av vägen har jag cyklat tillsammans med ett tyskt par som liksom jag var glada för lite sällskap och att kunna turas om att dra i motvinden.

Mitt mål för träningen idag är att efter gårdagens vilodag få till ett, iallafall för till ett för årstiden långt distanspass på mellan 4 och 5 timmar i effektiv cykeltid; pulsen ska jag försöka hålla under 80% av max och medelpulsen ska hamna runt 70%; det är ganska många höjdmeter över 1200 men jag hoppas att jag kan hålla effekten på mellan 160-170 watt.

Idag ska jag besöka mitt absoluta favoritställe att fika på, Jonnie Bakes som ligger nästan i centrum av byn. Det drivs av två kanadensare som bakar allt själva, goda pajer, tårtor och smörgåsar. Jag kommer in och det är en ganska liten, mysig lokal med bara 10-15 platser med många roliga slags möbler; ett par frisörstolar, en massa små pallar och "antika" bord. Allt är väldigt fräscht och matchas av de målade vägarna som på ett konstnärligt kul sätt informerar om sortiment och priser. Den tuffa motvinden har gjort mig riktigt hungrig och jag beställer en stor kaffe, en varm foccacia med skinka och tomat och en cola för törsten. Sitter i en halvtimme och hör på hur innehavarna smågnabbas sinsemellan och med de många stammisarna som kommer och köper fika, mycket trevligt.

Styrkt av denna utmärkta fika cyklar jag tillbaka ut genom byn igen och precis i slutet av byn så finns det ett mycket märkligt hus som har otaliga skulpturer, figurer och andra "pryttlar" i trädgården. Många figurer har fått kläder, hattar, smycken, tidningar, handväskor eller annan rekvisita; det finns många gamla datorskärmar sedan länge uttjänta som av en för mig outgrundlig anledning också står där emellan figurerna. Hela trädgården känns både rolig och lite voodoospöklik. Jag måste försöka kontrollera vad detta är för något.* Det är en konstnär som heter José Garcia Martin som har skapat denna trädgård, läs på länken nedan för information. 

https://outsider-environments.blogspot.se/2016/03/jose-garcia-martin-jardin-de.html

Det är några kilometers nedförsbacke ner till rondellen där jag återigen ska vända norrut för att cykla till Famarastranden, som är surfarnas favoritställe på ön. Höger i rondellen och vinden träffar mig med full kraft igen, kanske lite mer då de höga bergen till höger om mig pressar vinden från atlanten ner genom dalen. Det blir till att krypa ihop och försöka att inte tänka på hur jobbigt det är.

När jag till slut kommer fram till strandlinjen så känns det lite som hemma i Halmstad med sanddyner och strandråg. Jag hade hoppats att få se några som surfade men det är rödflagg på stranden och höga vågor så hela stranden är alldeles vit av skum. Cyklar genom den lilla byn och det känns verkligen att detta är surfarnas stad även om de idag istället sitter på alla kaféer och fikar.

Vinden fortsätter att spela mig spratt för samtidigt som jag cyklar så vrider den från nordnordväst till nästan väst och jag får i princip mot och sida mot större delen av dagen.

När jag har klättrat över Eldsbergen för tredje gången denna vecka och har cyklat i närmare fyra timmar så tycker jag ändå att benen känns ganska bra och jag bestämmer mig för att cykla en liten sväng runt El Golfo igen. Denna vägen är så rolig att cykla på och det gäller att passa på då detta är det sista passet i korta cykelbyxor på ett bra tag.

När jag har passerat den sista backen för veckan så står det någon slags trafikvakt mitt ute i ingenstans, konstigt. Några kilometer senare får detta sin förklaring då det står en bil gömd under ett bilkapell tillsammans med en annan bil som har en stor kamera monterad på en ställning framför motorhuven. Det är tydligen någon biltillverkare som ska filma reklamfilm till sin nya modell och det vill säkert inte ha någon cyklist som kommer i vägen när deras nya modell ska åka fram längs havet på den underbart kuperade och kurviga vägen vid Los Hervideros, eller är det industrispionage som de är oroliga för?

Lite längre fram så cyklar jag om några "handcyklare" i en uppförsbacke, det ser verkligen jättejobbigt ut att veva sig fram med armarna. Precis när jag har kommit om så blir det nedförsbacke igen och de försöker komma ikapp mig men jag kuggar i några tunga växlar och lämnar dem bakom mig för gott.

Jag rullar sedan in på hotellet efter 112k, 4:47 i tid, pulssnitt 69% av max och effekt 182 watt i snitt. Det känns mycket bra, gårdagens vilodag gjorde susen och det känns bra att ligga såpass långt framme med träningen att jag i februari kan cykla nästan fem timmar på två flaskor saft, två cola, en kaffe och en stor focaccia. Uthålligheten finns där nu ska jag finslipa formen till träningslägret på Mallorca om två månader.