Mallorca 2020:11-12 Llucmajor

Vykort från Mallorca

Dag 11

Vaknar av att regnar och blåser ute, där kom den - regndagen. Efter många soliga dagar och två tuffa fem timmars dagar precis före så är det ganska skönt att ligga kvar i sängen en timme extra och sedan gå och äta en långsam hotellfrukost. Jag tar min sista vilodag denna måndag och sedan kan jag cykla tis-tors före hemresan på fredag.

När jag äter frukost så håller regnet upp men som utlovat i prognosen sätter det igång igen vid tolvtiden. Det blir ett väldigt vått strilande regn med små vattendroppar med hög frekvens, ungefär som att stå under en finstrilande dusch. Har ni tänkt på hur många olika sätt som det kan regna? Det är fascinerande att såväl vattendropparnas storlek, antal och frekvens kan variera så mycket.

Som vanligt på vilodagarna så använder jag en hel del vatten för min omfångsrika tvätt. Resten av dagen tillbringas i Amor Towles “En gentleman i Moskvas sällskap”. Det är jättebra bok detta.

Somnar in till hur starka, byiga vindar får mina fönster på åttonde våningen att bågna.

Vykort från Mallorca

Dag 12

Vaknar upp till ännu en dag på ön och det är inget regn men det blåser fortfarande en hel del. Det har också blivit ett par grader kallare men jag kan fortfarande cykla i sommarställ kompletterat med arm- och benvärmare samt väst.

Idag ska det bli en tur runt, Algaida, Porreres och Llucmajor. Jag har lite slarvigt gjort en runda som ska ge mig många nya kilometer i kampen på wandrer.earth om vem som har cyklat mest kilometer på Mallorca.

Jag börjar med att cykla till Sant Jordi och cyklar sedan på en fin, liten cami uppför mot Llucmajor på “hängmattans” norra sida. Det går en “väg” hela vägen upp till Llucmajor men jag vet att det är en grusvägssträcka några kilometer mitt på. En kompis har sagt att det behövs en mountainbike till att cykla där men när jag tittar på Google Earth så ser den ut att vara i fint skick.

Vägen blir sakta mer och mer brant och så ser jag att grusvägen börjar och är jättefin i ca 100 meter och sedan börjar den mallorkinska röda leran med vassa stenar, precis som i förrgår. Hur dum kan jag vara och göra samma misstag två rundor på rad? Jag lär mig alltså inget av livet utan gör samma misstag igen och igen. Jag tänker ändå skriva ett mail till Mallorcas cykelbane ansvariga och tipsa om vilken fin cykelbana detta kunde bli med lite asfalt.

Några bitar går att rulla lite försiktigt men totalt så är det nog tre kilometer som jag får bita ihop och stå mitt kast. När sedan gruset ersätts av asfalt blir jag så glad men lovar mig själv att nästa gång vid allt som är heligt så ska jag vända och cykla tillbaka när det blir grus.

Från strax utanför Llucmajor så tar jag vägarna jag känner till fram till Algaida. När jag tänker efter så har jag inte fikat i Algaida och allt traskande har gjort mig sugen på något gott. Jag cyklar därför in till torget för en café americano och en mandelkaka med grädde. Skönt att sitta i solen på torget och vila och titta på när byn invånare gör sina dagliga bestyr. När jag cyklar ut ur Algaida får jag syn på en vacker målning av Roman Llull, Mallorcas store filosof, teolog, missionär och diktare som finns på väggen på byns skola.

Under gårdagens surfande så hittade jag en ny cykelkarta och turbeskrivning som Mallorcas myndigheter har gjort. De har märkt ut en ny väg till Randa från Algaida som jag ska testa. Jag kan förstå att de vill ha bort cyklister från Ma-5010 som är en hårt trafikerad väg av såväl bilar som velocipeder. Det blir en lite längre väg i en båge till Castellix som är fin men det går inte att cykla speciellt snabbt på den smala vägen.

Från Randa tar jag den otroligt snabba och lättcyklade vägen ner mot Montuiri men jag svänger före in på Cami de Banyeres som tar mig mot Porreres. Denna cami är dagens fynd, en bred och välbelagd cami som är mycket rolig att cykla på.

Kommer fram till baksidan av kyrkogården i Porreres och fascineras av de många mausoleum som finns där. Jag svänger höger runt kyrkan, Oratorio de la Santa Creu, och cyklar inte in i staden utan cyklar runt på den norra sidan till rondellen.

På kartan så har jag sett en väg som ser fin ut som går över Puig de’n Femella och sedan ner mot Campos. På min gps är vägen utmärkt som en grusväg men när jag svänger av så är det en bred och fin asfaltsväg som sakta stiger upp mot höjden. Den har utmärkta skyltar och när en hantverkares servicebil kör förbi så känner jag mig ganska säker på att den kommer att leda mig ända fram till Ma-19 någonstans mellan Llucmajor och Campos. Det är en underbar väg som leder mig in i ett glest befolkat jordbrukslandskap med gårdar på bägge sidor av vägen.

Jag kommer fram till ett vägskäl, grus på ena hållet och asfalt på det andra, jag fortsätter på asfaltsvägen. Efter några kilometer så blir det inte grus utan plötsligt ingen väg alls. Tillbaka och en annan väg med asfalt och även den slutar med ingen väg alls. Vad ska jag göra? Cyklar tillbaka där jag först valde mellan grus och asfalt. Jag stod där en lång stund och tänkte över mina alternativ: 1. För bara en timme sedan så hade jag lovat mig själv vid allt som är heligt att alltid cykla tillbaka när det blir grus. 2. Jag hade ju faktiskt vänt tillbaka två gånger redan så tekniskt sett så kunde man kanske säga att jag har uppfyllt mitt löfte även om jag nu vid det tredje tillfället ändå väljer att cykla grus.

För att bevisa vilken fantastiskt uppfinning som ett selektivt minne innebär valde jag sedan alternativ nr 2. Tack och lov så har jag nu kommit ner från bergen och grusvägen visar sig vara helt ok att cykla på. Röda grusvägar tar mig fram till den stora Ma-19.

Denna stora väg används av alla som ska ta sig fram och tillbaka från öns östra delar och till Palma. De håller på med en utbyggnad av vägen som är fyrfilig från Palma till Llucmajor men som nu ska få flera filer ända fram till Campos.

Några kilometer utanför Llucmajor kan jag svänga av den stora vägen och åka in på den fridfulla Cami des Palmer. Jag cyklar förbi Llucmajor och cyklar på servicevägen, här nere gör man ofta en serviceväg bredvid en snabbare väg för att slippa avfarter och kunna leda trafiken där om det av någon anledning skulle ta stopp på den större vägen.

Servicevägen mot s’Arenal brukar vara rolig att cykla åt detta hållet med en lite lagom nedförslutning men idag är det som all vind pressas ihop i hela Palmabukten och koncentreras mot en endaste person, mig. Det är en starkt, byig vind som jag aldrig har varit med om förr. Jag får trampa på ordentligt trots nedförsbacke bara för att komma fram, vinden häromdagen i Montuiri var som en fin sommarbris i jämförelse.

Det är skönt att komma ner till s’Arenal och få lite lä av husen och jag trampar tillbaka till mitt hotell. Jag laddade upp min fil till Strava och fick fram att idag så har jag cyklat 42k som jag inte har cyklat förut av totalt 79k. På wandrer.earth fick jag fram att nu är jag nr 1 igen med 13,94%!

Tillbaka på toppen igen!

79k på 3:57